Böle hembygdsförening Webbansvarig

 

Folkskollärare

Selfrid Isaksson 1891 - 1946

Född i Bensbyn och gift med Elma Löfgren, Svartlå.

Under tidsperioden 1921-46 hade Böles uppväxande släkte förmånen att under sina 5:e och 6:e skolår undervisas av Selfrid Isaksson.

Hans undervisning och "faderliga" framtoning tilltalade eleverna. Genom sin pedagogiska uppläggning av lektionerna fastnade hans undervisning hos eleverna.

Selfrid Isaksson var - förutom sin lärargärning - en man ¬med många "strängar på sin lyra". Han var något av en tusenkonstnär. Att måla i olja behärskade han, gipsgjutning av olika modeller samt sist, men inte minst, var hans träskulpturer i miniatyr små konstverk. Träffsäkerheten och utformningen av skulpturernas kroppsspråk var en fröjd att beskåda.

 

Inga Olovsson och Lennart Jonsson

ur Böle bygdebok

 

Fotot visar Selfrid, spelande för sin Elma.

 

 

Mina första skolår

(I skolans femte, sjätte och sjunde klass)

Utdrag ur ”Minnen från Böle”

av Rolf Fredrikson

rolf.fredrikson@gmail.com

 

 

Hösten 1943 började jag i skolans femte klass. Jag fick nu en manlig lärare för första gången, Selfrid Isaksson. Han var en lätt korpulent man med tunt hår. Han gick ofta i mörkblå kostym med väst och svart hatt. En mycket snäll och gemytlig lärare, lugn och behärskad, som på ett lätt och nästan gemytligt sätt undervisade oss elever. Inga hårda tag som under de två senaste åren. Han kanske var för snäll. Han tillät oss elever, t ex under en mattelektion, gå och fråga någon annan elev om man inte själv kunde lösa ett problem som uppstått. När han upptäckte detta sade han vänligt, kom till mej och fråga istället, jag kan säkert svara på din fråga och då får du också ett rätt svar.

Selfrid Isaksson undervisade även i sjätte och sjunde klass med nästan faderlig framtoning och med pedagogisk uppläggning. Han bodde med sin familj i den lärarbostad som fanns på den ena sidan av skolbyggnaden. En av hans döttrar, Gudrun, var under de första åren min skolkamrat. Selfrid var även en skicklig träslöjdare. Pappa köpte en trädgårdsmöbel av honom, som vi använde under många år.

 

I skolan fanns ingen gymnastiklokal, så gymnastik fick ske på skolgården och då endast under hösten tills dess att snön kom, under våren när snön försvunnit och fram till skolavslutningen. Jag minns inte om vi hade några riktigt organiserade gymnastiklektioner, men vi fick bland annat leka indiander och vita. Hur det gick till har försvunnit ur mitt minne.

 

En episod som däremot har fastnat i mitt minne var, när vi skulle undersöka sprängkraften i några paket knallpulver. På skolgården fanns en stor sten där någon hade borrat ett djupt hål. Vi fick för oss att använda den stenen när vi skulle göra testet. Från våra fickor tömde vi ut flera askar av knallpulvret. Mats, som bodde i närheten av skolan, hämtade en kort järnpinne som passade i stenens hål. När laddningen var klar och järnpinnen var på plats tog en av pojkarna, vem minns jag inte, och kastade en stor sten på pinnen.

Du skulle ha hört smällen. Den var betydligt kraftigare än vi kunnat ana. Järnpinnen kastades flera meter rakt upp i luften och landade strax i närheten av oss. Naturligtvis var vi oförsiktiga i vårt knallpulverexperiment. Vad som helst hade kunnat hända, men ingen av oss blev skadad.

Något mer experiment gjordes inte på den stenen.

Vi hade särskilda lovdagar under hösten. Det var skurlov och potatislov, kanske också bärlov. Som framgår av namnet var vi lediga under några dagar, för dessa aktiviteter. Karl Jonsson var skolans vaktmästare och tillsammans med sin fru skulle de under vårt skurlov städa hela skolan och göra den ren och fin.

Potatislov och bärlov säger på en gång vad som skulle göras. Vi fick alltså ledigt från skolan för att hjälpa till hemma med att ta upp potatis från potatislandet och plocka blåbär och lingon till hushållet. I min familj satte vi potatis ibland hos mormor och morfar i Roknäs eller hos moster Tyra och morbror Albin som bodde bara några hundra meter från oss.

 

Blåbär plockade vi på sluttningen upp till Byberget och lingonen vid Barnholmen, som var ett stort skogsområde vid Piteälven. Skogsmarken där var rik på lingon och dit drogs mycket folk varje höst. Jag minns att vi cyklade dit på smala skogsvägar. På hemvägen fick vi ta det försiktigt så att inte lingonen blev blöta av den tidvis gropiga vägen, och därigenom mycket svårrensade. Mamma tyckte inte om att rensa blöta lingon, framförallt inte de lingon som jag plockade en gång och lade i en vit linnesäck på cykelns pakethållare och därefter cyklade flera kilometer på en gropig och stenig skogsväg. Säcken hade också ändrat färg, från vit till röd.

 

Böle Hembygdsförening

Lillmoravägen 11B

941 91 Piteå

070-5418857

bankgiro 5600-0128

bolehembygdsforening.se