Böle hembygdsförening Webbansvarig

 

Ur Årsbok 2012, Piteå Museum

 

Jan Sandlund

Född 1946 i Roknäs, Piteå. Barkgarvare i tredje generationen och legitimerad

psykolog (eftersom våra föräldrar tyckte att vi syskon skulle skaffa oss

ett rejält yrke). Tog i praktiken över garveriet omkring 1985, blev formellt

delägare 1987 tillsammans med hustrun, Inger Sandlund, f.d. mellanstadielärare.

Hemsida: www.boleby.com

 

Barkgarvning i Pitebygden

Förutsättningar för garvning

Före 1850 garvades det mesta lädret över hela världen med bark. På 1930-talet fanns det cirka tio barkgarverier i Piteåtrakten. Idag finns troligen bara fyra barkgarverier kvar i hela världen, nämligen Oak Tanners i USA, Bakers i Devon i Sydengland, Rendenbach i Sydtyskland och Bölebyns Garveri utanför Piteå.

Företaget grundades år 1899 av Oskar Sandlund och själva garveriet vid Piteälven i Bölebyn startades 1918 av Johan Olovsson. Han gick snart i konkurs och Nils Kristersson, som hade kommit som vandringsgesäll från Skåne, förvärvade garveriet omkring 1927. Men även han gick i konkurs och företaget köptes sedan av fabrikör Carl E. Johansson. 1949 köpte min far, Assar Sandlund, garveriet.

 

 

 

Barkgarvning

Garvning innebär en omvandling av den råa huden till läder som fortfarande behålls mjukt och smidigt trots att det torkar. Barkgarvningen sägs ha kommit från Kina för 5000-7000 år sedan. Modern garvning tar 4-6 veckor att genomföra med hjälp av olika kemikalier och maskiner.

Numera garvas det mesta av världens läder med tungmetallen krom. Den saltade huden ska avhåras före garvning men först veker man huden, d.v.s. blöter den för att få bort blod, salt och smuts. Därefter avhåras den med hjälp av kalk och lite svavelnatrium, antingen i ett kar eller i en roterande valk (tunna). Sedan biskärs huden för hand eller skavs (hyvlas) i en maskin och kan även spaltas (klyvas) till en lämplig tjocklek före

garvningen.

 

 

 

Barkgarvningen sker i kar nersänkta i marken. Ekbark innehåller ett starkt och bra garvämne och har varit flitigt använt. I norra Sverige har gran och i viss mån sälg och videbark använts. På Bölebyns Garveri tas

barken för hand av fällda träd före midsommar då granen savar, helst 3-4 ton. Den hässjas och torkas

i åtta veckor för att sedan ”tröskas” till små bitar och förvaras torr i säckar tills den hälls ner i garvkaren. Det är tanninet i barken som görlädret mjukt och smidigt

När man i slutet smörjer lädret blir det ännu smidigare.

Barken ger också den fina färgen, den enda äkta naturfärgen.

 

Garvningstiden är lång. För läder till en portfölj krävs det på Bölebyns

Garveri en total garvningstid på omkring ett år och då ligger hudarna i garvkaren uppemot tio månader. Lagen med hudarna rörs om varje dag. Barklagen hos

Bölebyns Garveri har aldrig bytts sedan 1918, då

garveriet uppfördes, men älvvatten fylls på någon

gång under året.

Svag lag och avsaknad av kemikalier gör att det tar så lång tid att garva lädret.

 

 

 

 

 

 

 

Efter garvningen ska huden falsas tunnare och fettas in, lickras, och sättas ut, d.v.s. man sträcker ut huden med ett handverktyg, för att den ska bli slät och inte töjas när den har torkat. Slutligen sträcks den ut

fuktig på en träram och spikas med 50-60 spikar. Efter ett par veckors torktid kan huden monteras ned och lädret är färdigt för användning.

Ibland händer det att besökare trillar ner i garvkaren. 1997 föll två turister i, det var ett bra år! Undertecknad föll ner i ett garvkar redan vid

sex års ålder och har således gått igenom ekluten i bokstavlig mening.

 

Mycket hinner hända på 100 år

I följande avsnitt kommer jag att beskriva orsaker till varför och hur garvningen och näbbskosömnaden förändrats under 1900-talet och en bit in på 2000-talet. Det är samtidigt en beskrivning av hur Bölebyns

Garveri lyckats överleva strukturomvandling och kriser och fortfarande finns kvar och utvecklar sin verksamhet år 2012.

 

I början på 1900-talet behövdes skor, handskar, seldon och andra bruksting av läder. Då lämnade man in sina skinn och hudar för lönberedning eller köpte läder från garverierna för att själv eller hos en skomakare tillverka dessa produkter. Som ovan nämnts fanns det i Pitebygden ett tiotal barkgarverier och 70-80 näbbskomakare. Ett år på 1930-talet hade exempelvis Lundbergs garveri, sedermera Lundbergs skor, 40 000 par näbbskor i lager. Nästa år var lagret slut. På 1940-talet kom ”Bondeförbundar’n”, en gummisko med läderskaft som slog ut näbbskon. De var fabriksgjorda och det ansågs finare än handgjort; ”hä jär som fabriksgjort” var högsta beröm!

 

I slutet av 1950-talet gick det inte längre att sälja näbbskor. Det blev en svår tid för Assar och Siri Sandlund som nyligen hade köpt garveriet av Carl E. Johansson för hela 70 000 kronor. Det fanns bara läder, näbbskor och annat osäljbart i lager. De fick leta nya utvägar och ta annat jobb för att kunna betala sina lån.

 

De lagade och sydde om stora fårskinnsfällar som lades över ”drickesbackarna” vintertid i bryggarbilarna för att flaskorna inte skulle frysa sönder. Det gav kanske idén till att börja tillverka stolsitsar av fårskinn

till Vattenfalls Volvo Duettbilar. Det blev så pass populärt att Assar åkte ner till Vattenfall i Stockholm för att besöka den som bestämde. Han kom in på huvudkontoret och frågade efter den person som han fått namn på. ”Har ni beställt tid?” frågade sekreteraren. ”Beställt tid – jag är ju här nu!” sade Assar. Han fick ordern.

 

Vidare sålde man renhår till sovsäckar till en fransk alpbestigningsexpedition. Man avhårade renskinn i älven genom smultning, då skinnenfår ligga och ruttna i det rinnande vattnet i ett par veckor, varefter håren lätt skrapades loss. Håren tvättades i älven och torkades på garverivinden för att sedan packas i stora tvåmeters jutesäckar. Morfar, Helmer Viklund från Roknäs, som var med och hjälpte till att packa håret i de höga säckarna höll på att försvinna i en säck när han stod och trampade ihop renhåret.

 

 

 

Bölebyns Garveri blir ett turistmål

På 1960-talet började allt fler ha råd att hålla sig med bil och hade möjlighet att åka ut och upptäcka sin omgivning. Folk blev helt enkelt turister och började i allt större skaror titta in på Bölebyns Garveri. De

allt talrikare besöken i affären på Bölebyns Garveri gjorde att Assar och Siri måste leta fram produkter att sälja till dessa besökare. De tog fram en axelväska, en damryggsäck, en slags ballerinasko vid namn Laila (efter

filmen om en sameflicka med samma namn) samt en stövlett, som benämndes Samestöveln. Samtidigt hade Assar och Siri börjat delta i olika mässor, t.ex. i Norrbottensmässan som hölls i Luleå 1955, och Expo

Norr i Östersund och visade näbbskorna och en del andra produkter.

 

Folk fann det intressant med den gamla hantverksmiljön där Assar ingenting förändrat, och dessutom lyckats återuppliva den gamla näbbskosömnaden. Bölebyns Garveri blev ett utflyktsmål för turister. En

diabildsprojektor sattes upp och sonen Jans diabilder från olika moment i garvningen och näbbskosömnaden visades allt oftare i guidade visningar, gärna på engelska och tyska. Det var ju extra intressant för

undertecknad som gick latinlinjen och fick bra språkträning.

 

 

”Näbbskotåget”

1968 var det studentuppror i Paris och en ny politisk radikal rörelse uppstod. Axelväska, näbbbskor eller näbbstövlar samt Palestinasjal blev symboler i denna rörelse på 70-talet. Bölebyns Garveri gjorde inga sjalar

men väl resten! Bölebyns handsydda näbbskor såldes bland annat i fjällsportorter som Abisko och Duved samt på Naturkompaniet i Stockholm och givetvis även på postorder. Svartvita, tämligen enkla produktkataloger

trycktes av Accidenstryckeriet i Piteå.

 

Det uppstod också ett intresse för hantverk och folklore. Gröna vågen, Flower Power och hippierörelsen alla dessa rörelser ledde till att det blev intressant med hantverksprodukter. Assar och Siri deltog i många

marknader, t.ex. i Jokkmokk, Gällivare, Kiruna, Arjeplog, Åsele, och Öjeby kyrkmarknad. Vid dessa marknader kom man i kontakt med många slöjdare och köpte in produkter för att sälja i butiken på garveriet.

Hemslöjdsprodukterna blev en allt viktigare inkomstkälla och på 1980-talet hade butiken blivit en välsorterad hemslöjdsbutik med ryggsäckar, väskor, skor, tennprodukter, slöjd av näver, trä och rot.

 

 

Försäljningen på de olika marknaderna var en viktig intäktskälla ända till slutet av 1900-talet. Bölebyns Garveri är det företag som ställt ut längst av alla på Jokkmokks marknad och deltog år 2011 för 80:e och sista gången. Assar Sandlund har det personliga rekordet med 62 marknader i följd, ett år längre än den kända marknadsprofi len Korv-Inga.

 

Såväl kungen och drottningen som kronprinsessan besökte Bölebyns marknadsstånd 2005 respektive 2011. Under de senaste 20 åren ställdes produkterna ut i en publikdragande ”jurta”, en cirkelrund skapelse i elva segment av barkgarvade hudar som monterats ihop på plats. Det var ett rätt besvärligt arbete i 4-5 timmar, ibland i 30-gradig kyla.

Tv-fi lm och exponering i media 1980-81 gjorde Harald Tirén på Sveriges Television i Luleå en 35 minuter

lång TV-fi lm om garvningen och näbbskosömnaden på Bölebyns Garveri. Den sändes på prime time en lördagskväll i oktober 1981 i en av de två kanalerna, som då fanns. Undertecknad vill minnas att det såldes

cirka 50 par näbbskor följande måndag på postorder.

 

Vid Jokkmokks marknad i februari 1982 var det sådan efterfrågan att Jan och broder Anders Sandlund sålde näbbskor direkt från armen på väg från bilen till marknadsståndet.

Många ”kändisar” har besökt Bölebyns Garveri under årens lopp, bl.a. Lisbeth Palme, Maud Adams, Österrikes näringsminister, kung Carl Gustaf, förre statsministern Göran Persson och Alice Babs. En stark upplevelse var när Alice Babs och dottern Titti i den ljusa sommarnatten sjöng ”En härlig grönskas rika dräkt” i stämmor utanför butiksentrén.

Bölebyns Garveri förekom flitigt i såväl tidningar som i TV- och radioreportage. En bedömning av antalet besökare ger vid handen att minst 100 000 personer har besökt Bölebyns Garveri från 1960 och fram till

idag. Under juli månad kunde det komma uppemot 200 personer per dag under 1980-talet. Bölebyns Garveri var ett av det två största turistiska besöksmålen i Piteå (Pite Havsbad var det andra). Bölebyns Garveri

var öppet för besök eller bokning veckans alla dagar, med guidning på svenska, engelska och tyska.

 

 

Strukturomvandling igen

Jan och Inger Sandlund, som tog över på 1980-talet, såg att slöjdarna blev färre och äldre och att smaken förändrades hos kunderna. Deras intresse för att utveckla lädersidan och ett samarbete med sadelmakaren

Lars-Åke Dahlberg, inflyttad från Västerås med sitt sadelmakeri i den f.d. järnvägsstationen i Långträsk, medförde nytt kunnande och gav upphov till nya och mer exklusiva produkter. Rörelsen hade övertagits

av Jan och Inger 1987 och första januari det året tillverkades den första portföljen i det nya exklusiva sortimentet, artikel 3101 med magnetlås.

Den andra, i samma artikelserie, var av barkgarvat läder i naturfärg med en renhornsbricka med handgraverade initialer, JS, och således till garvaren själv, även den tillverkad i januari 1987. Den andra portföljmodellen,

artikelnummer 3122 var försedd med låsbart lås. Båda rymde en hel A-4 pärm och lite till. Horngravyren görs än idag av samme man, Bertil Fällman, nu 92 år gammal och nordisk mästare med sina sameknivar.

 

 

Numrerade produkter

Folk hade gott om pengar på 1980-talet och köpte gärna dessa mera dyrbara produkter. Fler modeller såg dagens ljus, t.ex. Ministerportföljen.

Denna modell designades av garveriets numera anställde sadelmakare Billy Larsson från Kvarnbäcken, nära Bölebyn. Modellen fick namn av att nummer 1 levererades till Anders Sundström 5 oktober 1994 som gåva när han blev minister. Nummer 73 innehas av förre statsministern Göran Persson. Den är omskriven och avbildad i hans memoarbok som en av hans två trotjänare. När innehavaren av nummer 77, Lillpitefödde Roland Danielsson, mötte statsministern på Arlanda höll han fram sin portfölj och sade: 77! – 73, svarade statsministern!

Det var säljande att tillverka numrerade produkter, det förlänade produkterna en mer exklusiv prägel. Advokatsamfundet lanserade portföljerna till sina medlemmar i ett utskick 1996, vilket renderade en hel del

beställningar. Sadelmakaren Billy Larsson, helt självlärd från böcker om sadelmakeri från USA, anställdes 1991. Han utvecklades och blev alltmer skicklig i sitt arbete utifrån nya utmaningar och ett starkt intresse

att förkovra sig i arbetet.

Nya exklusiva produkter med olika nummerserier togs fram allteftersom. Kungaryggsäcken började tillverkas 1988 och nummer 1 tillhör kung Carl Gustaf. Landshövdingeportföljen fick sitt namn av att Norrbottens dåvarande landshövding, Björn Rosengren, såg Assar Sandlunds gamla manskörssångarportfölj och sade ”en så’n vill jag ha”. Han fick nummer 1. Hattask nummer 1 gavs i september 1993 till Drottning Silvia, då hon invigde en invandrarmässa på Nolia.

 

Kunglig Hovleverantör

Den 4 juni 1996 utnämndes Bölebyns Garveri till Kunglig Hovleverantör.

Utnämningen är personligen knuten till innehavaren av företaget,

Jan Sandlund. Undertecknad tog kontakt med Hovförvaltningen

på Kungliga Slottet för att marknadsföra Bölebyns produkter, efter att

den 4 juni 1988 ha levererat Kungaryggsäcken till kungen. Den som

tog emot, Wilhelm Reuterswärd, frågade om vi kunde tillverka tavelramar.

Deras leverantör i Danmark hade gått i konkurs. Javisst, svarade

undertecknad, fastän vi aldrig gjort sådana. En tavelram erhölls som

modell och 1993 beställdes de första ramarna i brunt renskinn till ”Kungaporträttet”.

Tillverkningen av dessatavelramar tillsammans med leverans av andra produkter till kungaparet ledde till utnämningen efter inlämnad ansökan år 1995.

 

 

 

Miljödebatt och miljöpris

I början av 1990-talet kom en ny miljölag som ledde till att garveriets verksamhet bedömdes som miljöfarlig. Det blev en lång kamp med miljönämnden i Piteå kommun. Efter fem år dömde Kammarrätten i Sundsvall till fördel för Bölebyns Garveri, med stor exponering i alla miljömedia för det miljövänliga lädret som följd. Den miljövänliga garvningen skildrades i TV av miljöprogrammet E-fekt och den omnämndes i kretsloppsdelegationens rapport till regeringen. I Nya Handla Miljövänligt- boken rekommenderas Bölebyns produkter.

Slutligen gav Piteå kommun miljöpriset till Bölebyns Garveri för precis den verksamhet som man först försökt bötfälla. 1998 fick garveriet Länsförsäkringars stora miljöpris.

 

Vad skulle hända med Bölebyns Garveri?

Under åren 2000-2006 hade Bölebyns Garveri en liten butik i egen regi på Nybrogatan 40 i Stockholm. Jan och Inger Sandlund turades om att sköta butiken och pendlade i fem och ett halvt år mellan Bölebyn och Stockholm. Denna tillvaro blev till slut för påfrestande och butiken stängdes den sista februari 2006. Det kändes då som att det var på väg att ta slut med Bölebyns Garveri. Produkterna var kända både för sin höga

kvalitet och för sitt höga pris, exempelvis Ministerportföljer för 33 000 kronor, men mer än så föreföll det inte att bli. Det stora språnget i försäljningen lät vänta på sig. En vändpunkt skulle dock komma snart.

 

Fjärde generationen och nya affärsmöjligheter Sommaren 2006 bestämde sig den yngre av sönerna, Anders, för att fortsätta med rörelsen. Fjärde generationen är utbildad ekonom och duktig på att analysera och se vad som behövde göras för att utveckla garveriet och få det att växa. Fredagen den 3 augusti 2007 stängdes butiken, en

flaska champagne korkades upp och ombyggnaden av butikslokalen till showroom påbörjades. Därefter tillämpas inte vanliga butikstider utanman får ringa och boka tid. Under turistsäsongen i juli hålls öppet. En

genomtänkt satsning på att börja bygga varumärket och säljkanaler har skapat ökad omsättning som följd.

 

 

En fokusering på att utveckla alltmer avancerade läderartiklar har genomförts och 25 % av sadelmakarens tid har avsatts till ren produktutveckling. Ett gevärsfodral för nya, stora kikarsikten togs fram och nummer

1 tillverkades för kungen. I maj 2012 påbörjades utvecklingen av en attachéväska, avsedd för Harrods i London. Produktionen och kvaliteten i sadelmakeriet på Bölebyns Garveri kan vid den här tidpunkten sägas ligga i absolut världstopp, om än inte med motsvarande ryktbarhet.

 

I slutet av april 2012 åkte Jan och sonen Anders på företagsbesök till London. Bland andra besöktes de exklusiva jaktbutikerna William Evans, Purdeys och Holland & Holland. Besöket på Harrods blev kort men ledde till att garveriet kommer börja sälja sitt bespoke (skräddarsydda) sortiment på den åtråvärda avdelningen Harrods Exclusive 2012.

Detta blir ett avstamp för företagets fortsatta expansion internationellt och under 2013 kommer fler produkter av absolut världsklass att lanseras runtom i världen.

 

Tre garvare framför

butiksentrén.

Assar Sandlund med

sönerna Jan t.v. och

Anders t.h.

Foto Bölebyns Garveri.

Barktagning.

Foto Bölebyns Garveri.

Biskärning.

Foto Bölebyns Garveri.

Utsättning.

Foto Bölebyns Garveri.

Interiör från garveriet.

Foto Bölebyns Garveri.

Kungaparet besöker Bölebyns jurta vid Jokkmokks marknad år 2005.

Foto Bölebyns Garveri.

Kunglig Hovleverantör

sedan 1996.

Foto Bölebyns Garveri.

Böle Hembygdsförening

Lillmoravägen 11B

941 91 Piteå

070-5418857

bankgiro 5600-0128

bolehembygdsforening.se