Böle hembygdsförening Webbansvarig

NÅGOT OM HUSKURER,

NATURLÄKEMEDEL OCH HÄLSOVÅRD.

 

Våra förfäder var nog av naturen ett segt och tålmodigt släkte. Till doktorn gick man inte i onödan. Det fanns ju alltid någon "klok" gumma eller gubbe, som försökte bota krämporna, så gott det gick, om man inte var alltför svårt sjuk. Man satte stor tro till naturens läkande krafter. Allt detta har kanske fallit i glömska, men en del äldre bybor minns fortfarande några av dessa, som verkade långt in på 1900-talet.

 

Vid KLÅDA och annat UTSLAG, var det August Bergman i Kvarnbäcken, som anlitades för han "drog med tårva". Det var noga med var grästorven togs, för det dög inte att ta den var som helst om den skulle bota för "elakt", som klåda och utslag kallades.

 

Om det VÄRKTE i någon del av kroppen, gick man till "Fredriks"-Sara för att låta koppa sig. Hon var verksam i slutet av 1800-talet. Sen lärde hon sin sonhustru Ida, som höll på en bit in på 1900-talet. Till koppning användes en snäppare av smide att slå hål i huden med och sugkoppar av kohorn, så sögs det ut någon deciliter blod. Det ansågs nyttigt att bli av med lite gammalt blod. Kanske man också blev av med värken.

 

STÄMMA BLOD kunde August Karlsson. När någon gjort sig illa eller blödde näsblod och det inte gick att få stopp på blodflödet kontaktades August och på något underligt sätt upphörde blödningen.

Vad det berodde på kan nog ingen förklara.

 

När man hade TANDVÄRK och inte stod ut med den, var det bara att traska iväg till August Jonsson i Lillmoran. Det var nog ett av de värre botemedlen att gå till August för att dra ut en tand. Som be¬dövningsmedel användes ibland lutpulver, som lades i den onda tanden. Sen kunde han säga till sin hushållerska "håll fast skålln" /håll fast huvudet/, så drog han ut den onda tanden, torkade av tången - i bästa fall på bordduken. Man kan undra hur många tårar, som fälldes efter det tandläkarbesöket?

 

Vid SÅRBEHANDLING användes bland annat groblad, kådsalva, näverremsor eller rågmjölsgröt. Grobladen fanns bara att tillgå under sommaren, kådsalvan som kokades hemma och även rågmjölsgröt fanns däre¬mot hela året. Gröten lades avsvalnad i en tunn linnetrasa på såret. Näverremsorna togs på våren, när björken savade som mest. De här naturläkemedlen hade det gemensamt, att de "drog ut det onda" det vill säja varet ur infekterade sår. När näverremsorna togs, passade man också på att knyta fast flaskor på björken, så saven fick rinna ner i dem. Sen drack man den söta, goda drycken, som även ansågs mycket nyttig.

 

Vid HALSONT rekommenderades man att gurgla med tjärvatten. De flesta barnafödslar skedde i hemmen med hjälp av någon kunnig kvinna. Det fanns ingen utbildad barnmorska här i byn. Den närmaste fanns i Öjebyn, men många av de bölebor, som föddes i början av seklet, hjälptes till världen av skomakarhustrun Mina Fredriksson. En duktig kvinna på många områden. Det var först under 1940-talet, som det blev vanligt att åka till BB på Piteå lasarett. /Tänk att det blev folk av dem ändå/!

 

 

Har man STUKAT FOTEN, fått ARMEN UR LED eller har andra LEDBESVÄR, kan man göra ett besök hos Ivar Öberg. Han lärde sig av sin far Ludvig Öberg från Rönnberget, men hade inte tänkt börja själv. Efter sin fars död i början på 1950-talet, blev det i alla fall så att han provade "dra i led" och det lyckades bra redan första gången. Ivar, som är född 1906, håller fortfarande på med att hjälpa människor med ledbesvär. Han känner noga efter att det inte är ett brott, en spricka eller något annat han inte kan göra något åt. Då ordinerar han genast ett läkarbesök och hans diagnos stämmer för det mesta. Han är också känd långt utanför byn, som mycket duktig på att "dra i led".

 

Det här var några av de duktiga och "läkekunniga" människor, som levt och verkat i vår by från slutet av 1800-talet till vår tid år 1990. Många fler har naturligtvis funnits, men att få med alla är tyvärr omöjligt. Men ett vet vi, att man försökte hjälpa varandra så gott det gick med de möjligheter, som då fanns att tillgå.

 

IC

 

Ludvig Öberg

Böle Hembygdsförening

Lillmoravägen 11B

941 91 Piteå

070-5418857

bankgiro 5600-0128

bolehembygdsforening.se