Böle hembygdsförening Webbansvarig

Järnvägen

 

I maj månad 1911 beslutade Riksdagen om byggande av järnväg mellan Älvsbyn och Piteå.

 

I mitten av juni månad 1914 kom järnvägen till Bölebyn. Veckan tidigare hade rälsläggarna passerat Pålberget och Kvarnåsen och en vecka senare passerades Öjebyn, för att nå ändstationen Piteå den 2 juli. Man måste medge att det var fart på rallarna/rälsläggarna. Om denna historiska händelse skrev redaktören för tidningen Norrbottens-Posten: "Rälsläggningen av järnvägen Piteå-Älvsbyn har idag hunnit fram till staden. I anledning därav flaggas det allmänt härstädes...".

Glädjen i bygden var alltså stor. Det kan antas att man även i byarna efter banan gladde sig åt den nya kommunikationsmöjligheten, även om det i Böle och Infjärden fanns smolk i glädjebägaren, eftersom något beslut om brobygget över älven syntes långt borta.

 

Arbetet med Piteåbanan, med en sträckning i stort sett parallellt med älven och med bro i Sikfors, gick snabbt. I december 1914 togs banan i bruk för provisorisk trafik och den 7 januari 1915 öppnades den för allmänheten. I Böle var då uppfört stationsbyggnader och lastplats för gods.

Stationen fick namnet Bölebyn som även blev postadress. En väg byggdes 1913 med sträckning i stort sett efter stationsområdet till den 1913 undersökta broöverfarten. Kostnaden för vägen beräknades till 17.300 kronor.

 

Exempel på utveckling

 

Sommaren 1915 hade i Böle uppförts både stationshus och magasinsbyggnad bemannad med personal för biljettförsäljning och godshantering. Första stationsföreståndaren i Bölebyn blev schaktmästaren Hj. Carlsson. Även i Kvarnåsen och Pålberget uppfördes stationsbyggnader, även om någon biljettförsäljning inte förekom där, åtminstone inte till att börja med.

De båda hållplatserna Pålslätten och Lappgärdet var endast på- och avstigningsplatser.

Den första stationsföreståndaren i Kvarnåsen blev banvakten E. Ekbäck och i Pålberget banvakten E.O. Westberg.

Järnvägsstationen i Böle blev genom sin närhet till de stora byarna i Infjärden med tiden den största mellan Piteå och Älvsbyn. Dessutom kombinerades verksamheten med postkontor. Efter Bölebrons tillkomst 1918 ökade kundunderlaget särskilt inom godshanteringen.

När persontrafiken på järnvägen upphörde 1969 och poststationen stängdes betjänade den 174 hushåll. Stationen avbemannades den 1 oktober 1969 och sista tjänstemannen, Allan Lundkvist, flyttade den 19 mars 1970 till Piteå. Stationshuset såldes till Berit och Roger Sjöberg 1971.

Avbemanningen innebar förlorade arbetstillfällen i Böle.

 

"Stins", jobbigt, men roligt

 

Genom åren hade ett flertal byten som "stins" skett. En "infödd" Bölebo har innehaft tjänsten som stationsföreståndare, nämligen Inga-Lisa Berglund (gift Gullriksson) vars föräldrahem var beläget några stenkast från järnvägen. Hon tjänstgjorde mellan år 1945 och 1954. Då hon flyttade till Luleå.

Det var en jobbig tid med många tåg att klarera och mycket gods att bokföra, inte minst närmaste tiden efter krigsslutet, minns hon.

Första åren var hon ensam att klara alla göromål under dagtid. Sista tåget för dagen fick hon dock hjälp med.

Förutom göromål med posten och tågklarering, biljettförsäljning och godsbokföring fick "stinsen" veva bommarna mot öster och väster för att stoppa vägtrafiken, städa väntrummet och kontorsutrymme.

I slutet på 40-talet utökades personalen med ytterligare en person. Det behövdes mer än väl. Godsmängden hade ökat så mycket att de flesta dagarna gick två utkörningsbilar till och från byarna Långnäs, Sjulnäs/Roknäs, Lillpite och Svensbyn.

Men trots slitet och dåligt betalt var det en rolig tid sammanfattar Inga-Lisa. Järnvägsstationen var en medelpunkt i bygden med många resande. Väntsalen i stationsbyggnaden hade tidvis karaktären av ungdomsgård för byns unga.

 

Idag 1993 när den här boken skrivs rusar godstågen fram på helsvetsad räls efter Piteå-Älvsbybanan. De flesta "övergångar" som tidigare fanns för att bönderna skulle komma fram till sina odlingar och skogsskiften är också borta. Nu finns ett fåtal större överfarter, som flera markägare får samsas om. Annat var det förr, då fanns på en sträcka av 1 mil från Nyböle i norr till Lappgärdet i söder 3 järnvägsstationer och 2 hållplatser. Järnvägsstationerna var Pålberget, Kvarnåsen och Bölebyn. På dess platser fanns riktiga stationsbyggnader med väntsal och biljettförsäljning och godsbefordran. I Pålberget och Kvarnåsen upphörde biljettförsäljningen tidigt, medan Bölebyn behöll biljettförsäljning och poststation tills persontrafiken lades ner.

 

Inte bara upprustning av banan med helsvetsad räls görs nu 1993, utan även arbeten med elektrifiering av banan. Elstolpar har satts upp hela sträckan och 1994 kommer de dieseldrivna loken att ersättas med elektriska miljövänligare lok.

GS, IC coh ÅD

 

Böle Hembygdsförening

Lillmoravägen 11B

941 91 Piteå

070-5418857

bankgiro 5600-0128

bolehembygdsforening.se