Böle hembygdsförening Webbansvarig

Lappgärdet

-grannsämja och samarbetsvilja

 

Att få en klar dokumentation av när och hur ortnamnet "Lappgärdet" har uppkommit, har vi inte lyckats att helt och fullt ut klarlägga.

Ortnamnet "Lappgärdet" finns på kartor från 1643. Förmodligen har namnet tillkommit på grund av lapparnas användning av området för samling och skiljning av sina renar. Lapparnas gärde!?!

På 1800 talet - kanske redan på 1700 och 1600-talen - kom lapparna med sina renhjordar ner till våra kusttrakter, för sitt vinterbete. Då som nu.

Kontakter knöts mellan lapparna och den bofasta befolkningen/bönderna.

Det växte fram ett förtroende och en marknad, där den bofasta befolkningen och lapparna kom att "byta till sig" varor och tjänster.

De bofasta bönderna kunde här få tag på renens kött, hudar, skinn och hantverk. Lapparna å sin sida erhöll livsförnödenheter som salt, potatis, fläsk, socker, kaffe, tjära med mera, men också tillgång till en fast samlingslokal hos någon av bönderna, i deras stora Norrbottens-gårdar.

Ett uppskattat - årligen återkommande inslag - i bondelivets slitsamma vardag, var säkerligen lapparnas vintervandring med sina renhjordar ner från fjällen till våra kusttrakter.

I Lappgärdet hade lapparna enligt "de gamlas minnesbild" i slutet på 1800-talet, sin fasta samlingslokal hos bonden Lars Boström (nuvarande ägare är Karin och Staffan Holmberg). I den stora Norrbottensgården - troligen uppförd i slutet på 1700-talet och tyvärr skattad åt förgängelsen 1950 - hade lapparna sin fasta samlingslokal i den stora "salen".

 

Interiör med Norrbottnisk bondekultur

-salen med kultur i väggarna

 

Interiören i den stora salen, målar vi upp på följande sätt!

Längs väggarna fanns långa sittsoffor, dekorativt och hantverksgediget utförda med svarvade detaljer. (Ett par av dessa sittsoffor har räddats åt eftervärlden och Du kan beskåda dem i hallen på Margrethelund i Öjebyn.)

Till vänster i salen fanns den enorma öppna spisen, som spred en ljuvlig värme i det c:a 50 m2 stora rummet. Mitt i rummet ett gediget stort bord för gästabud. Ovanför salsbordet en fotogenlampa av den stora utsirade sorten med glasprismor, vitt majolikafotogenhus och 12 linjers glas som lyste upp rummet. På golvet låg hemvävda, långa trasmattor nästan kant i kant, så att effekten kom att bli som en heltäckningsmatta. Kanske för värmens skull...javisst...men mycket ombonat och hemtrevligt.

 

I fönster med hemvävda gardiner

- och begonior i praktfull blom

 

Hemvävda gardiner för de 5 fönster som släppte in dagsljuset. Genom de ojämnt tillverkade fönsterglaset hade man en underbar utsikt mot ängarna på ena sidan i öster och en magnifik utsikt på den andra sidan mot den vackra vattenspegeln på Pite-älven och de blånande bergen i väster, med den karakteristiska silhuetten av Kalahatten, mäktigt avtecknande sig mot horisonten. Ett bedövande vackert panorama.

Väggarna prydda med familjekort, föreställande lyckliga händelser i familjen. Vid sekelskiftet, när 1800-talet övergick i 1900-tal, kunde man se kungen, OSCAR II med familj på färgplansch, blicka ned från hedersplatsen.........allt i gammaldags guldram!?!

Gediget bondehem

- en lisa för kropp och själ för frusna lappar

 

Ett gediget och välskött bondehem, med den stora salen, som uppläts åt lapparna under den tid då renhjorden var här nere vid kusten. En välkommen samlingsplats för lapparna och deras sammankomster av olika slag.

Som en gentjänst över den välvilja och gästfrihet som lapparna mötte från Lappgärdsböndernas sida, etablerades ett samarbete mellan dem. Lapparna åtog sig att i sin renhjord, låta böndernas s.k. skötesrenar ingå som en del i den stora renhjorden. Skötsel och tillsyn av dessa bondeägda skötesrenar överläts till lapparna. Märkning av dessa skötesrenar med ett särskilt bondeägt renmärke, som inregistrerats hos tingslaget, visade vid renskillningen vem som var ägare till resp ren.

Olof Oscar Boström, 1849 - 1909, (artikelförf. morfar) ägde skötesrenar och hade renmärket inregistrerat i Pite-Älvsby Tingslag.

Före 1884 års renmärkeslag var det väl si och så med tillförlitligheten vid skiljningen/identifieringen, vem renen/renarna egentligen tillhörde. En kuriosa synpunkt/hörsägen vill göra gällande att böndernas skötesrenar sällan eller aldrig ökade i antal, utan höll sig konstant år efter år. Det är kanske en feltolkning, men kanske finns det en gnutta sanning i detta !?!

När skötesrenarna sista gången ingick i lapparnas stora hjordar, har vi inte kunnat tidsmässigt dokumentera. Förmodligen avslutades detta samarbete någon gång i början på 1900-talet.

 

Lappgärdet -uppsplittrat i småskiften

 

Lappgärdet har liksom andra jordegendomar under årens lopp, delats upp i allt mindre enheter. Som sammanhållen egendom med en enda ägare, får vi gå tillbaka till 1700-talet. År 1817 skedde en delning av Böhle 1, mellan bröderna Isac och Anders Andersson. Därefter har de båda hemmanen delats ett flertal gånger under 18- och 1900-talen. I dagsläget finns därför inga släktband mellan dagens och 1700-talets Lappgärdsbor.

 

I "Lappgärdet" Böle:s största arbetsplats

-kanske t.o.m. en av Pite-bygdens största sommartid!?!

 

Under dessa århundraden har det hänt oerhört mycket, i detta lilla samhälle. Bondenäringen har varit den stabila grunden för samhällets utveckling och överlevnad, till i mitten på 1900-talet. Konkurrens fick näringen i och med industrialiseringen i slutet på 1800-talet och första hälften av 1900-talet. När efterfrågan på sågade trävaror ökade och ångkraften gjorde sitt segertåg över världen, kom Lappgärdet att ligga i centrum för hanteringen av allt det flottningsgods som kom från de stora skogarna, flytande på Pite-älven. Den epok som vi i Lappgärdet kallar "flottningsepoken". Under c:a 100-talet år, fram till 1982 var det liv och rörelse i Lappgärdet, pga "flottningsepoken", inte bara sommartid utan även vinterhalvåret, om än i mindre omfattning.

En annan arbetsplats i början på 1800-talet, som också låtit tala om sig, men som få av oss har haft kännedom om, är Lappgärdets skeppsvarv.

 

När flottningen fick ge vika för lastbilstransporter av timmer, blev anläggningen på det så kallade "Skäret" till salu. Den nye ägaren till denna anläggning, med sina relativt välskötta hus, lagerbyggnader, verkstäder mm är Walton och Elisabeth Öhlund. En idealisk plats för deras traktorfirma.

 

1993-års "Lappgärdsbor"

-bondesamhället har underordnad betydelse !

 

1990-talets Lappgärdsbor har sin utkomst från andra näringsgrenar, med arbetsplats i centralorten. Jorden och skogen har blivit en bisyssla för dom som har haft förmånen att "komma över" jordegendomarna, även om dessa med åren har blivit allt mindre.

1993 finns det 35 personer bosatta i Lappgärdet, mest "ungdomar" i 40-årsåldern.

 

Grannsämja och samarbetsvilja

 

Att rubriken har täckning även 1993 kan vi ställa upp på! Samarbetsviljan belyser vi bäst genom att ta fram bl a det solidariska, gemensamma lösandet av vattenfrågan i början på 1970-talet.

 

Lappgärdans Intresseförening för vatten & avlopp bildades och med gemensamma ansträngningar, fann man vatten på 110 meters borrdjup. Ett utsökt, rent, kallkällsvatten i stora kvantiteter. Inget bevattningsförbud sommartid, om nu sommaren skulle bli för skoningslös mot gräsmattorna.

 

Böle-bomsvägen är en annan gemensam angelägenhet. Vägen mellan Älvsbyvägen (374) och Älvvägen (509) är en gemensam enskild väg som förvaltas av samtliga boende i Lappgärdet genom "Vägförening 1268"

LJ

 

Böle Hembygdsförening

Lillmoravägen 11B

941 91 Piteå

070-5418857

bankgiro 5600-0128

bolehembygdsforening.se