Böle hembygdsförening Webbansvarig

När Böle fick elektricitet

-det är bara 75 år sedan

 

Elektriskt ljus, elektrisk spis, elektrisk tvättmaskin. Ja allt det som vi tar för givet 1993, livsnödvändigt och självklart, var för c:a 75 år sedan en utopi och framtidsvision som ingen drömde om att det skulle kunna förverkligas inom rimlig tid. Många av oss 1990-talets bölebor, tycker kanske att det har sin tjusning att leva lite primitiv, "kura skymning" framför den öppna brasan, att leva lite primitivt under några semesterveckor, med matlagning på fotogenkök, diska med vatten som man burit in och värmt över den öppna elden.

Javisst, avstressande och rofyllt för oss som bara behöver sätta oss i bilen och åka några mil hem till bekvämligheten, där allt finns, där det bara är att trycka på knappar, vrida på kranar och allt är allt "som vanligt"

 

Vilken händelse när el.ljuset kom

 

Elkraften var en okänd realitet i Böle till i mars 1918. Vilken händelse, vilken glädje när elektriskt ljus flödade ut i kök och vardagsrum. Tänk att få ställa fotogenlampan åt sidan och "vrida om knappen" och få ljus som var "rent" och inte osade. Vad gjorde det då att det var ett hutlöst högt pris man fick betala. Kostnaden var 60 öre kWh. Omsatt till 1990-talets penningvärde motsvarar dessa 60 öre ungefär 10 kronor per kWh (kilowatt-timme).

 

Vattenkraften som elproducent var inte särskilt gammal. Att få tillgång till denna nymodighet var ett fåtal förunnat. Som så mycket annat var det tätorterna och städerna som först fick el. Elektrifiering av mindre samhällen och byar kom i andra hand. Men som tidigare sagts, i mars 1918 kunde böleborna blinka mot det "konstgjorda ljuset" och glädjas och njuta.

 

De senast gångna åren - första världskriget rasade ju ute i Europa - var tillgången på lysfotogen nästan obefintlig. Ransonering var införd på de flesta varor. All import var avstängd, så också för petroleumprodukter. Lysfotogen - tillgången blev allt mer knapp. Extra tilldelning till befolkningen begärdes 1917 av Hushållningssällskapet i Norrbotten med tanke på det långa vintermörkrets negativa inverkan.

För att lysa upp vintermörkret hade man under dessa krigsår bland annat stearinljus, men på grund av bristen på råvara blev denna "ljuskälla" en omöjlighet att komma över. Det gick så långt i "trevandet i mörker" att Piteå landsförsamling i en annons i Piteå Tidningen den 26 november 1917 anhöll hos regeringen om hävande av det beslag av kyrkan tillhöriga ljuspartier.

Ansökan avslogs.

 

Karbidlampan, illaluktande och farlig

 

En annan möjlighet till "ljus i mörkret" var karbidlampan. På grund av den bristfälliga tekniska konstruktionen, var denna ljuskälla riskabel inomhus på grund av explosions- och brandrisken. Karbidlampan var ursprungligen avsedd för belysning på bland annat cykel.

 

Tekniken att framställa energi för belysning och kraft fanns tillgänglig. Nu gällde det att skaffa fram kraftverk. Den svåra kristid man befann sig i, underlättade givetvis inte denna process. Bristen på lysfotogen och stearin ökade trycket på myndigheterna och engagerade även många enskilda, som såg möjligheter till ekonomiskt försvarbara projekt.

 

Vem var det då som genom entusiasm, framtidsvisioner och goda ekonomiska förväntningar, satte spaden i jorden och byggde de småstationer som under åren 1917 -20 såg dagens ljus?

För Böles elektrifiering svarade det nybildade Lillpite Elektriska Kraft AB. Kraftstationsarbetet bedrevs energiskt under 1917. Tidsplanen för bolaget var inställd på att vara klar för leverans i december 1917. På grund av svårigheter att få tag på material spräcktes den tidsplanen. Koppar till ledningarna var ransonerade, färdigställningen fördröjdes. Ett annat problem som dök upp och försenade färdigställandet, var den influensaepidemi, "spanska sjukan", som grasserade vintern 1918.

 

1918 i mars kunde trots alla besvärligheter de första byarna få elektriskt ljus från Lillpite kraftverk, däribland Böle.

I Nyböle (Pålberget) kunde byborna glädjas åt elektriskt ljus först 1940 och då på själv julaftons förmiddag (vilken julklapp). 1944 tändes vägbelysningen i Nyböle och var därmed den första byn i Piteå Landskommun, som hade elektrisk vägbelysning utan några anslag från stat eller kommun.

Käcktjärn och Kvarnåsen fick vänta till januari 1941 innan man fick elektricitet i sina stugor.

LJ

 

Böle Hembygdsförening

Lillmoravägen 11B

941 91 Piteå

070-5418857

bankgiro 5600-0128

bolehembygdsforening.se